Seder och bruk

Ta kontakt med anhöriga

Att aktivt ta kontakt med anhöriga innan begravningen är alltid att föredra, då kommer det också att kännas mindre svårt att träffas på begravningsdagen.

Tänk på att den som sörjer orkar ibland mindre än vanligt.

Praktisk hjälp med något vardagligt är ofta välkommet.

När går man på begravning?

Som regel bör man alltid försöka gå på begravningar, även om man är en avlägsen släkting eller vän till den avlidne, eller dennes familj. Det betyder mycket för familjen att man kommer.

Om beskedet däremot i dödsannonsen är ”Begravningen äger rum i kretsen av de närmaste” eller liknande, är det de närmast anhöriga som bjuder in till begravningen. Men man kan alltid ta kontakt med anhöriga.

Klädsel på begravning

Hur formellt man klär sig på begravningar varierar precis som vid andra högtider. Vanligast i dag är ”Valfri klädsel” om det inte står något annat i dödsannonsen.

Lämplig klädsel för män kan vara:
Svart, mörkblå, mörkbrun, grå kostym eller liknande.
Slipsen är vit för de allra närmaste men svart är aldrig fel.

För kvinnor kan det vara:
Mörkare klänning, byxa eller dräkt till det en vit eller svart blus. Sorgflor är numera ovanligt.

För barn kan det vara:
Deras finkläder.

Begravningsceremonin

Som begravningsgäst är det lämpligt att man kommer cirka 15 minuter innan begravningen börjar. Begravningsbyråns representant hälsar välkommen och ordnar med placering i kyrkan. De närmast anhöriga kan antingen sitta ner som alla andra eller gå in sist under klockringningen som företräder själva akten.

Ett musikstycke oftast på orgel inleder och sedan följer ev solosång eller liknande. Prästen hälsar församlingen välkommen och första psalmen sjungs. Därefter håller prästen griftetalet och överlåtelsen. Församlingen står upp och tre skopor mull läggs på kistan. Ytterligare två psalmer kan sjungas och prästen läser eller sjunger en begravningsbön. Därefter är det vid en kremationsbegravning dags att gå fram och ta avsked vid kistan. Där framme stannar man till en stund och om man har en handblomma så lägger man den på kistan annars så kan man buga. Efter avskedet lyser prästen frid, välsignar församlingen och sedan framförs ev en andra solosång eller liknande. Till slut är det bara det sista orgelstycket kvar på själva akten i kyrkan.

Om det är jordbegravning tar man oftast avsked vid graven istället för inne i kyrkan. Under det sista orgelstycket bärs först blommorna ut av bärarna och sedan kistan med resten av de församlade i följe efter ut till graven.

Flaggning

I första hand är det sorgehuset som flaggar, men det kan vara ett sätt att visa sorg även för andra som stod den döde nära. Man kan naturligtvis också flagga på den avlidnes arbetsplats.

Flaggan hissas på halv stång vid två tillfällen:

• På dödsdagen, eller dagen efter.
• På begravningsdagen.

När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp.